Superjosse

När jag väl hittar någon så är det klart att jag hoppas på det bästa. Men jag borde någon gång lära mig att det aldrig blir som man har tänkt sig. Det kan börja som en dröm och när man ses är allt helt underbart. Men sen kommer besvikelsen, som en blixt från klar himmel. Är det något fel på mig? 

Det absolut värsta jag vet är när killar säger att de inte vet vad de känner eller vill. Jag har väldigt svårt att förstå det. Något känner man väl alltid. Så varför inte bara vara ärlig och säga som det är? Även om jag blir sårad så är det jävligt mycket bättre än att svara "jag vet inte" eller att inte svara alls. 

Önskar jag kunde förstå mig på hur killar tänker!