Jag fattar inte!

...ett uttryck jag flitigt använt de senaste veckorna. Ett uttryck som är en del av anledningen till att min situation ser ut som den gör nu.

C-uppsatsen skriver jag numera ensam. Känns faktiskt bra att kunna göra som man vill utan att behöva diskutera med någon annan. Tyvärr är anledningen till att jag skriver ensam mindre rolig. Känns som jag har förlorat två riktigt bra vänner bara för att jag berättat hur jag känner. Visst, jag kan förstå dem, men jag kan inte riktigt förstå vad jag har gjort för fel. Eller rättare sagt hur jag skulle kunna ha gjort det annorlunda. Skulle jag ha ljugit?

Vad skulle jag göra utan er som har lyssnat på min historia de senaste dagarna?! Vad skulle jag göra utan er som alltid ställer upp? Tack för att ni finns!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0